ELF ELF ELF!!!

Jag har missat att Lady Gaga kommer till Sthlm. Går det ens? Lika otroligt som när jag missade att Brittany Spears kom, var det förra året? JAG VILL GÅ PÅ LADY GAGA! Hur knäppt det än låter.

för att förtydliga, nej jag har inte köpt jackan. jag är urfattig. men kanske nästa månad, det beror på vad dom eventuella tågbiljetterna till UPPSALA(!) kostar. och kanske att jag skiter i den om det inte finns i affären, och det lär den ju inte göra eftersom topshop i göteborg kan vara det sämsta i hela världen. Kanske finns den i sthlm... då kan jag ju, om tågbiljetterna är billiga, köpa den där. den är ju inte ens dyr, typ 800 kr. som hittat. om jag hittar den vill säga.

nu ska jag fortsätta att läsa om slavhandeln och den industriella revolutionen (som inte hände) i afrika. man ska inte göra det för ofta tror jag, då blir man nog deppig. vi var verkligen hemska. en liten tröst (eller inte) är kanske att handeln med slavar över indiska oceanen var lika omfattande, och mer brutal. men det gör ju ingenting bättre, snarare värre.





buffel, nästan som duffel
 

Följetong!

Den industriella revolutionen
Första fasen 1780-1830

Storbritannien

Transporterna på 1700-talet

Nu kanske många tror att jag skall skriva om järnvägarna, men det ska jag inte! Dom dyker inte upp förens i andra fasen, vi är fortfarande kvar på den första.

I början av 1700-talet gick i princip all trafik (i inlandet) på de farbara floderna och de (mer eller mindre) farbara landsvägarna. Vägarna var dåliga utan beläggning och blev hemskt leriga när det regnade och fulla av fåror när det var torrt. Men under 1700-talet ökade frakttransporter och kraven på vägarna blev högre. Jag skall ta upp två förändringar som skedde, byggande av bättre väger och kanalbyggen.

Nya vägar

Idag skulle de förbättringar som ägde rum inte vara speciellt imponerande men med tanke på hur dåliga vägarna var från början var varje liten förbättring ett stort steg. Det blev inte bara enklare att färdas, eftersom färdtiderna kortades ner sjönk också kostnaderna markant. T ex tog det tio dagar att färdas från London till Edinburgh år 1750 men bara två dagar 1830.

Väghållningen var socknarnas ansvar, och underhållet var av usel kvalitet. För att förbättra situationen avgiftsbelades trafiken på de nya vägarna som byggdes (turnpike roads). De bättre vägarna fick många följder. Vagnmakarindustrin stimulerades såklart men även andra branscher, t ex började det byka upp värdshus längs vägarna. Ett nytt yrke dök upp, vägbyggnadsingenjörer, ni kanske känner till namnet Macadam? Det var han som jämnade till det översta lagret av småkorn, något som senare utvecklades till asfalt.

Kanaler

Som jag nämnde tidigare gick mycket trafik på de farbara floderna men där det inte fanns några sådana byggdes kanaler. Inte bara spelade de stor roll för de industrier som låg placerade när det fattades floder, det blev även lättare och billigare att frakta tunga varor som lera, kol mm. Det tog längre tid att transportera på kanalerna men de stora mängderna som kunde transporteras samtidigt kompenserade det väl. Kanalerna fortsatte att byggas fram tills 1840-talet, då ersattes kanalerna av järnvägar.

Fortfarande Rider, och nästa: Den textila industriella revolutionen!

 
En turnpike road, alltså, detta var den BRA vägen!

Följetong!

Den industriella revolutionen
Första fasen 1780-1830

Storbritannien

Storbritannien före den industriella revolutionen

I början av 1500-talet var Storbritannien ett efterblivet land om man jämför med konkurrentländerna på fastlandet. Men i början av 1700-talet hade Storbritannien blivit mycket mer dynamiskt, trots sin blygsamma befolkning på ca sju miljoner invånare (Frankrike hade 20 miljoner).

Enclosurerörelserna avfolkade landsbygden och jordbruket var inte längre den självklara huvudnäringen, så som det var i andra europeiska länder.

Handeln hade också en stor betydelse för industrialiseringen, handelns expansion hade tvp huvudfaktorer:

·         Det stora koloniala imperiet och Storbritannien hade lyckats förärva.

·         Tillverkningsindustrins tillväxt.

Handels expansion gjorde att många städer växte kraftigt, t ex London. 1750 bodde 15 % av Englands befolkning i London, Europas största stad. Andra brittiska hamnstäder som Liverpool, Bristol och Glasgow inriktade sig på handel med slavar, socker, te, tobak, kaffe och mer och mer bomull.

I tillverkningsindustrin dominerade ylleproduktionen men även andra produkter expanderade, t ex tillverkningen av knivar och metallvaror. Den mesta av tillverkningen ägde rum i hemmen inom ramen för förlagssystemet. Produktionen var kapitalistiskt organiserad och avsedd för marknaden. Än så länge fanns inga större fabriker, de största var snarare stora verkstäder. Dock fanns gruvdriften, och man producerade kol i norra och mellersta delen av landet, och tenn i Cornwall.


Godsägarna var involverade

En skillnad mellan Storbritannien och andra europeiska länder var att decentraliseringen ledde till att godsägarna engagerade sig, de var en politiskt viktig samhällsklass. Eftersom gruvor och en stor del av all tillverkning fanns på deras mark fick de ta emot royaltyintäkter. De hade t ex ett intresse i att förbättra transportmöjligheter för att varorna och gruvorna skulle få bättre konkurrensläge.

Mot slutet av 1700-talet blev det enklare att få igenom lagar som gynnade den inhemska marknaden eftersom det hade visat sig att människors ekonomiska framgång stärkte landet. Köpmännen däremot var mer för frihandel.

Jordägandet spelade fortfarande stor roll och var viktigt för den sociala statusen. Medelklassen som hade tjänat pengar på kommersiell verksamhet ville också skaffa sig jord för att få högra social status. Det innebar att rikedomen i landet inte v ar samlad hos en liten grupp människor, som i Frankrike, utan var spridd till fler med intresse och förståelse för de nya ekonomiska aktiviteterna.

När de politiska beslutsfattarna och de ekonomiska vinstsökarnas intressen sammanföll blev resultatet ett trevligt politiskt klimat för lagstiftning som gynnade båda grupperna. Detta fortsatte fram tills början av 1800-talet, då hade det växt fram en starkare motsättning mellan godsägarna och industriidkarna, på grund av att industriidkarna blivit så många.

Varför var Storbritannien först?

Befolkningstillväxt

Under 1700-talet skedde en befolkningsökning i Storbritannien på grund av minskad mortalitet, något som förklaras med bättre levnadsförhållanden t ex tillgång till mat året runt och bättre hygien. Befolkningstillväxten berodde inte på fler födslar eller ökad invandring.

En snabb befolkningsökning kan påverka den ekonomiska utvecklingen på både utbuds- och efterfrågesidan.

En befolkningsökning, alltså en större arbetskraft, kan hämma den mekaniska utvecklingen. I England började befolkningen öka efter 1780, dvs efter den industriella revolutionens start, därför är det troligt att ökningen inte hämmade utan stimulerade ökningen.

För att en kapitalistisk industrialisering skall börja måste den tillgängliga arbetskraften vara fri. I Englans var befolkningen inte bara fri utan många var också jordlösa efter enclosurerörelserna.

Arbetskraften var yrkeskunnig, också sedan enclosurerörelserna, och kunde därför lätt lära sig de nya färdigheter som behövdes i industrin. Speciellt efter det att ångkraften tagits i bruk.

Den tidiga specialiseringen förklarar de tidiga teknologiska nyheterna, dem uppfanns främst av personer som försökte lösa problem i sitt arbete.


Effektiv efterfrågan

Den efterfråga som räknas är den som stöds av reell köpkraft, det är nödvändigt för att den ökande efterfrågan skall kunna leda till ökad produktion.

Reallönerna steg under industrialiseringens första fas men sjönk efter 1790 och började inte stiga igen förens 1850. Många arbetare förlorade sina arbeten när industrierna utvecklades, många av de 500 000 vävarna som fanns i början av 1800-talet blev arbetslösa när vävmaskiner infördes. De som hade det värst var de arbetare som arbetade i de industrier där de teknologiska förändringarna var störst, de förlorade ofta sina arbeten och de som inte gjorde de t fick sina löner sänkta. Trots det hade jordbruksbefolkningen det sämre, t ex dog 1 miljon av Irlands invånare under hungersnöden på 1840-talet.

Denna spridda fattigdom som spreds i början av 1800-talet hämmade inte bara den inhemska marknadens expansion, de orsakade även en stor samhällelig oro. Oron stävjades med olika reformer och det blev aldrig någon revolution som i många andra länder. De låga och fortfarande sjunkande lönerna ökade klyftorna mellan fattiga och rika. De rikas inkomster steg samtidigt som de fattigas sjönk. Att högre löner var en stimulans till ökad produktivitet och ökad köpkraft insågs inte förens mot slutet av 1800-talet.

Kapitaltillgång

Det finns kapital i pengar och det finns kapital i form av kapitalvaror (typ redskap, maskiner, byggnader nyttjar för produktion). Även om ett land har stora penningtillgångar inträffar inte någon automatisk industrialisering (t ex Spanien). Finansieringskapital måste vara tillgängligt för dem som vill använda det till att köpa kapitalvaror. Om det inte finns en samhällsgrupp som vill köpa kapitalvaror i syfte att öka produktionen är det troligt att det gamla systemet hänger kvar. Men en sådan samhällsgrupp började växa fram.

På 1700-talet var Storbritannien ett relativt rikt land på grund av handelns expansion på 1660-talet och den merkantilistiska politiken. Mellan 1700 och 1800 ökade exporten femfaldigt. Landets kolonier i Västindien ledde till en handel med socker, slavar och livsmedel. Brittiska Ostindiska Kompaniet övertog makten i Indien och skaffade sig handelsmonopol. Till den här ökande handeln var det allt fler och med förfinade finansiella institutioner kopplade, som också underlättade kapitalförsörjningen.

Som jag nämnde tidigare var rikedomarna i England inte koncentrerade till kungahuset eller några få eliters händer så som i Frankrike och Spanien där kronan hade direkta intressen i handelsföretagen och deras monopol. I England fick kronan istället inkomster när de stora handelsbolagen fick sina privilegier, men var inte annars speciellt engagerade. Det innebar att handelskompanierna i England behöll vinsterna vilket gjorde köpmannaklassen i England rikare än i andra länder.

De nya industriidkarna

Det var varken de rika köpmännen eller godsägarna som var direkt involverade i industrialiseringen mer än att de ofta deltog i finansierandet. De nya industriidkarna hade istället sina rötter i en lägre samhällsklass (dock inte så lågt som i lönearbetarklassen), ofta var de tidigare hantverkare och därför medvetna om vad produktionsprocesser krävde och om de möjligheter de teknologiska förändringarna innebar.

Det kunde vara svårt att få finansiering till nya företag, rika jordägare som hade en säker avkastning var mindre villiga att ta risker. Men å andra sidan hade det visat sig att ett sådant risktagande ofta gav stora vinster. Det var speciellt under 1800-talet när innovationerna och industrierna blev allt mer storskaliga som det ställdes krav på mycket höga kapital.

När en uppfinning väl tagits i bruk kunde den efter ett tag finansieras med vinsterna. Allteftersom industrialiseringsprocessen fortskred märkte man att expansionen gav upphov till nya marknader. Alltså, t ex skapade mekaniseringen av en konsumtionsvaruindustri krav på nya maskiner, då ökade efterfrågan hos de maskintillverkande företagen. Branscherna närde varandra, det skapades ömsesidiga relationer som kännetecknar en modern kapitalistisk ekonomi. Adam Smith förstod tidigt var en tillräckligt stor marknad betydde, han insåg att det inte var någon mening med att producera mer om produkterna inte kunde säljas. När balansen mellan produktion och försäljning störs leder det oftast till en lågkonjunktur, lågkonjunkturerna blev vanligare desto mer kapitalismen etablerades.

Marknadsstorlek = Potentiell maximal storlek av en marknad.

Förhållanden sm underlättade utvecklingen

Som jag nämnt tidigare är ett stort utbud på arbetskraft och kapital inte vad som orsakade revolutionen.

Det geografiska läget underlättade också, den nationella identiteten var starkare än i många länder på fastlandet och Storbritannien hade enklare för att distansera sig från konflikter (fast det krigades ibland, typ i Napoleonkrigen när alla länder försökte förhindra att Frankrike skulle dominera Europa). Den inhemska marknaden blev stor, landet var enat genom språket och präglat av den merkantilistiskt inspirerade lagstiftningen som fastställde landets gränser och politiska syften.

Storbritannien var ett protestantiskt land och den protestantiska etiken stödde den kapitalistiskt utvecklingen. Stödde den men gav inte upphov till den!

Regeringens positiva inställning till handel, industri, och deras handelsstimulerande politik sedan mitten av 1600-talet var en enorm fördel. Politiken gynnade den inhemska marknaden och utvecklade det koloniala imperium som växte fram.

Förändringarna inom jordbruket spelade stor roll, inte bara enclosurerörelsen utan även den ökande jordbruksproduktionen(överskottet) som tillät människor att bo i städerna och arbeta med yrken där de inte tillverkade sin egen mat.

Även om jordbruken hade producerade mer så mekaniserades det inte förens vid mitten av 1800-talet. De förändringarna som tidigare hade orsakat en ökad produktion berodde mest på organisationsförändringar och införandet av nya, men inte mekaniserade, metoder.

Den industriella revolutionens början (fortfarande Storbritannien)

En anledning till att det fanns personer som var villiga att satsa under revolutionen berodde på att det sedan tidigare fanns en kapitalistisk organisation i ylleindustrin. Där hade det visat sig att expansion kan löna sig.

Den inhemska marknaden är viktig men utvecklas långsamt, något som är viktigt för att den skall hållas relativt stabil. Urbaniseringen skapade nya marknader, t ex en stabil livsmedelsmarknad. Kol började användas för uppvärmning i bostäder och åtgången ökade när fler bostäder byggdes. Fler hushåll ökade också behovet av självklara varor som bestick och spisar. Men även om den inhemska marknaden expanderade på många plan gick det väldigt långsamt och det var inte där den nödvändiga efterfrågan kom ifrån.

Exportefterfrågan

Den viktigaste efterfrågan kom från utlandet och staten (se nedan). Exporten var inte speciellt jämn under 1700-talet men ökande ändå väldigt snabbt, speciellt jämfört med den inhemska marknaden! En del av exportökningen berodde på exploateringen av marknaderna i kolonierna. I slutet av 1700-talet utgjorde handels med kolonierna en tredjedel av den totala brittiska handeln! Men den berodde också till viss del på Storbritanniens återexport av varor till andra europeiska länder. Fler brittiska industrivaror gjorde sin del, liksom att en stor del av konkurrensen eliminerats.

Från Indien kom mycket bomull, något som hade en stor efterfrågan. I Storbritannien rådde importeringsförbud av indiskt bomull för att stimulera ylleförsäljningen. Ironiskt nog ledde det istället till att den inhemska produktionen av bomullstyg ökade. Det ledde i sin tur till många framgångsrika innovationer i branschen och när det Brittiska Ostindiska kompaniets monopol på handels med Indien upphörde kunde brittisk bomull börja exporteras till Indien. Resultatet blev att den indiska bomullsindustrin bröt samman när Indien inte kunde konkurrera med Storbritanniens effektiva tillverkning.

Statens efterfrågan

Regeringens politik i Storbritannien var väldigt fördelaktig för de inhemska ekonomiska intressena, och stimulerade många branscher. Under 1700-talet utkämpade Storbritannien fem krig, med bara en förlust (Det nordamerikanska frihetskriget). Krigen gav stor efterfrågan på t ex kanoner, skepp, uniformer, ammunition mm. Stålindustrin fick en direkt stimulans och eftersom regeringens beställningar var stora och sträckte sig över en lång tid var det lönsamt att införa ny teknologi. Storbritannien som örike måste ha en stark flotta och på så sätt stimulerades varvsindustrin och dess underleverantörer.

Tack vare den starka flottan och de många kolonierna ökade handeln i allmänhet. Slavhandeln biodrog väldigt mycket till tillväxten. Handelsmönstret var komplicerat men i stort gick det ut på att segerrika afrikanska hövdingar sålde sina fiender och kriminella till slavhandlare som skeppade vidare slavarna till Amerika.

Nästa: Transporterna på 1700-talet! Och har inte bytt bok så allt är fortfarande från Riders bok, En indroduktion till ekonomisk historia.

Följetong!

Den industriella revolutionen
Första fasen 1780-1830

INLEDNING

Från omkring mitten av 1700-talet omvandlas de ekonomiska systemen av den industriella revolutionen.

Förändringar:
·         Fabriksproduktion, maskiner.
·         Produktionen och produktiviteten i industrin och ni jordbruket steg kraftigt. En större andel av ländernas    produktion utgjordes av produkter från tillverkningsindustrin.
·         Fler flyttar in till städerna och sociala relationer förändras.
·         Merparten av all produktion flyttas från hemmen till fabrikerna, tidigare rådde självförsörjning.
·         Det uppstod marknader för det mesta. Produktionen blev mer storskalig och ekonomisk aktivitet internationaliserades.
·         Nya varor, tjänster och ny teknologi skapader (teknologin främst på 1900-talet).
→         Från småskalig ekonomi, som var beroende av årstider och muskelkraft, till storskalig ekonomi som vad dominerad av opersonliga marknadskrafter.

Under 1700-talet var Storbritannien det enda industrialiserade landet, när andra länder industrialiserades blev Storbritannien centrum för handel och finansflöden och fortsatte vara det fram tills det ekonomiska sammanbrottet efter första världskriget.




Sthlms länsmuseum

(All information från Christine Riders; En introduktion till Ekonomisk Historia)

Nästa: Storbritannien under den första fasen!

MALMÖ :


Makthaverskan!






Vänta på låg värme...


När det bubblar ska man vända!




Ta-da!!